mujeres

Vet ni vad? mujeres ar pa isla mujeres i Mexiko. Det ar en alldeles underbar karibisk o och vi badar i karibiskt vatten, vandrar i vit, finkornig sand och bor pa multikulturellt hostel.

forsta stranddagen brande vi oss(med den tiden ar nu forbi tack och lov) for forsta gangen i vara langa liv. en panna, en rygg,en svank, en stjart osv. vahettere...vi ar ju inte direkt snygga. bleka med roda, piskliknande inslag pa vissa delar. huden bestar i vanlig ordning av svett, myggmedel, aloe vera. numera ligger vi bara i skuggan och ar mattligt solparanoida medan nojjan over att inte lyckas bli bruna ar bigger than evah.

well. privatiserade mujeres pa kvinnornas o. i solnedgangstider kravlar vi de sex trappstegen upp till ett lifeguardtower nagra 100 m fran vart hostels baksida. vi koper ofta med oss ol fran kiosk. Sol eller Corona, ibland nagon cider. sedan sitter vi som sma hokar och och spejar ner pa stranden och havet och skylten dar det star att det ar forbjudet att simma pga "eddies on the move". vi gillar dock eddies och det verkar aven som att de som badar dar gor det. en turist-tjej och en mexikanare hanglar mexistyle. de borde skammas. sjalva ar vi som ovan namnda lojligt privatiserade. sa fort en varelse(ofta av motsatt kon) narmar sig oss stelnar vi til, vaser och svar for oss sjavla och blir genuint och konkret mucho besvarade. ibland gar det inte med ord att beskriva den bavan vi kanner infor kontakt med varelser av den manskliga rasen.

pa Poc Na(vart hostel med vita murar, var borg i varmen) ar det for mujeres som oss rent utsagt ett helvete att bestalla mat. forst bestaller man i receptionen av en sur tjej med en poto sa stor och fylliga att man riktigt kan se alla osfyllda nachos i den. sedan gar man till koket och lamnar den lapp recepetionen skrivit. ibland jobbar en lang, icke.mexikansk men enbart spansktalande ung man dar. han ar privat, sorgsen och mystisk. nar maten ar klar ringer koket i en bjallra sa att man ska komma och hamta. kruxet ar att man inte vet hur manga bestallningar som gjorts fore. sa hur fan ska man veta nar man ska ga fram?! en dag(efter tva ivrigt halsade coronas) ljuder bjallran extra hogt och tydligt. det ser jenny som ett tecken, smaspringer barfota till koket(trycker undan sarah). pa "banken" star tva ljuvliga kyckling/ost nachos tallrikar. jenny bojer sig ner nara tallrikarna, drar in oset med fedinand nasborrar och ger ifran sig ett hogt "mhhhhhhhhhmmmmmmm!" och strcker ut armarna mot dem, varpa den sorgsna langa kocken darrar fram pa egnelska " no, not for you. next time". skammen ar total och vi resignerar asgarvande till vara platser igen. sen den gangen har vi typ gatt hungriga...

spekulationerna kring den sorgsna mannen finns inget slut pa. har han forlorat sin fru i en bilolycka? var kommer han ifran? varfor ar han sa lang? det ska vi nu ga och ta reda pa... och Smaste saklart kissa sa det ar bara att resa sig upp och betala(babisen har svart att halla tatt annars)...men i nasta inlagg kommer bilderna, storyn om var rosa panter, storyn om var chilenare, storyn om vara djur. missa oss inte.

mujeres drar vidare.

S says:
kocken sager: "hola jenny...me sad...ok?"

J says:
jenny svara: "hola mamacita..me sad too. wanna cry a little behind palmtree?"