mujeres

S säger:

äter svarta oliver

J säger:

äter mackor....

J säger:

hemliga mackor

J säger:

du behöver inte veta allt!!!

S säger:

berätta!!!!!!!

blaaaaaauuwwwwbzzzzzzzzzzzzz

S säger:

men åter till mackorna nu

J säger:

men åh, snälla, lägg ner.

J säger:

please alltså.

S säger:

nämen asså... säg då. bara säg.

J säger:

åhhhhhh!!!!!! du kan få mig VART DU VILL och jag är så less på det bara.....åhh....hårdbrödmedostkaviarochgrukor.

S säger:

jag visste ett'! du sa att det var sista gången förra gången, sa du inte?!! och så står du där igen.. vid köksbänken med kaviartuben i högsta hugg och gurkrester i mungiporna

J säger:

FÖRLÅT! JAG ORKAR INTE MER! FÖRLÅT! MEN åhh.....suckkk...jag ÄLSKAR den där jävla kaviaren, ÄLSKAR och jag tänker inte sluta, bara för att det skulle passa dig så jävla....ypperligt!

S säger:

du vet mycket väl att vi båda bestämt att om kaviaren ska användas så är det bara till analsalva och INGET annat. det är lixom inte så billigt som du verkar tro!

J säger:

jag vet intevad jag ska säga....jag tänker både på ordet "förlåt" och "go fuck yourself". vet inte. jag käner mig så ambivalent. och så skyldig samtidigt som JAGVET att du inte har nån rätt..

S säger:

såja gumsigumman. när jag kommer hem från jobbet så får du krypa upp i min famn och be om ursäkt på vårt "speciella" sätt. sen glömmer vi att det här någonsin inträffat och lägger tillbaka kaviartuben i badrumsskåpet DÄR DEN HÖR HEMMAAAAAA!!!! oj förlåt.

vi har båda haft lite smått opassande drömmar om varandras män och ex-män som vi tänkte dela med oss av.

S:

jag ligger och sover på ena sidan. bessem skedar mig bakifrån och trycker sig snabbt en gång mot mig. jag ser det hela som ett skämt och skrattar lite nervöst. plötsligt blir det blött. chockad vänder jag mig om och säger "ehm.. säg inget till jenny om det här". bessem svarar sakligt: "jo, jag kommer ju att berätta, men det är lugnt, jag säger sanningen".

J:

alex var ute efter mig. vi låg nakna i sängen och jag kände lite smått obehagskänslor. han tar fram en flaska med ett lysgult flytande desinfektionsmedel som han splaschar på mitt kön samt lite varstans på min kropp, jag ser hur den radioaktiva färgen sprider sig. " jaa....det här behövs nog, du kommer nog att spricka upp lite och det kommer nog att göra ont", säger han vänligt. jag kollar ner mellan hans ben och säger: " öh..ja..nä jag tror inte det är nån fara".

• hon blir arg på de andra budgivarna
• hon tar att bli överbjuden MYCKET personligt
• hon fantiserar ihop saker hon ska skriva till budgivarna för att hota dem och göra dem rädda... om man nu kunde få kontakt med dem...
• hon målar upp bilder i fantasin över hur t.ex. Lady_L888 ser ut, vilken ålder, VARFÖR HON VERKAR SÅ BESTÄMD ÖVER ATT ÅKA JUST DET TÅGET, DEN TIDEN...
• hon blir multimegasuper spänd och hoppar högt av adrenalinflöd varje gång det plingar till i msn, "du har fått ett nytt meddelande av..."
• hon vägrar lämna datorn.
  
  
  
  
  

- du pratar konstant och bara om dig själv. snacka om att vara självupptagen.. det är den sjuttonåriga systerns observation efter mer eller mindre bott tillsammans med mig i snart arton år. jag börjar först att protestera, men skrattar sedan torrt och tänker att hon med all säkerhet har rätt.

bevismaterial:

- jag har kommit på mig själv att avbryta folk när de berättar om något problem som de har med orden "ja, fast så är det inte för mig.." eller "jag är mer såhär att jag.."
- jag har nyss startat en blogg där jag skriver om det som händer i mitt liv. jag tycker att alla borde dyrka bloggen och besöka sidan flera gånger per dag i jakt på uppdateringar.
-jag kommer på mig själv att börja varenda mening med just ordet "jag" när jag skriver mail. om det nu har någon betydelse vet jag inte.

ikväll packar jag ner grammatiska funderingar och hjärtattacker i intersportväskan och beger mig till göteborg.

såg nu att jag skrivit "jag" tretton gånger i denna text.

den 18 februari, dagen då jenny blev autistisk på en flygplats i norge;

vi sitter och äter hamburgare(skämmes!) och blickar ut över arlanda flygfält. massa flygplan står parkerade. massa flygplan lyfter. massa flygplan landar. det är grått och död skog, som alltid när man befinner sig på arlanda.
det är här det börjar, flygplanen börjar infiltreras i jennys hjärna och vardag. ett plan kommer med en väldig fart ner på landningsbanan och viner förbi, pulsen höjs. spänning. en truck kommer farandes med bagagevagnar efter sig. spänning. en truck med styrmojäng hjälper ett plan att backa. spänning. de är så stora, maffiga, mänskliga! strips slukas och jenny börjar mumla massa flygplatstankar högt. "tänk att jobba här, jag ska jobba här nån gång..."  "ja tänk dig som flygvärdinna! HAHA" svarar camilla. men nej, hon förstår inte!  "nej... jag menar mer som att köra truck, närma mig flygplanen på andra sätt...".

tystnad.

tankar om planens design. hur thai airways lyckats med färger och logo och hur SAS totalt misslyckats. nordisk fullständig tråkighet! hur kan de?! vilka färgval. varför!?

när vi sedan sitter på plan nr 2 från oslo - stavanger är det bara jag och en tioårig pojke som sitter och njuter av att stirra ut genom fönstren och beundra vingarna, lamporna, motorbullret och accelerationen när vi börjar rulla. hänförda med småleenden. åh dessa flygplan! alla skyltar vi rullar förbi med massa konstiga koder och bokstäver som bara kaptenen förstår. jag försöker bräcka koderna. <--N--->, O1L33, --->S<---. det bildas flygplans kö. jag räknar planen och kollar vilka länder de kommer från. Icelandair. Norwegian. Iberia. 8 plan i kö. spänning. de är så duktiga som lydigt väntar på sin tur! de är så mänskliga! det är vår tur att starta. när farten är tillräcklig och vi med darr lämnar marken skriker den 10-åriga pojken av förtjusning. men vänta, det är någon mer som låter... det är jenny. som uppspelt gurglar ett högt skratt. camilla sover. alla andra på planet är så oberörda av flygplanens storhet och makt.

i sundsvall finns iaf 4 personer som kan bussarnas turlistor utantill, som kan alla busskoder, som fascinerat följer med och åker buss bara för åkandets skull, som håller koll på chaufförernas scheman, namn osv.

.......jag är rädd för att arlanda inom kort också kommer att få en undercover specialist...

- du luktar, konstaterar den 17-åriga systern.
- va?! vadå, inte svett väl? utbrister jag förvånat.
- nej. du luktar.. bakfylla.
- jaha! men det är lugnt.
- lugnt?! att lukta bakfylla?
- jamen.. jag har ju faktiskt inte duschat sen i lördags.

jag har inte duschat sen i lördags och igår vandrade två sköra själar längs sundsvalls enda gata i jakt efter att stilla babylonsjukan och nervositeten. eftersom det var veckans första dag kändes det helt ok att håret hölls upp utav ett diadem, kläderna luktade rök och håret på armarna reste sig efter varje mening som uttalades.
- vi kan INTE gå in på Indiska igen, vi var ju där senast i lördags.
som de egocentriska andrahandsmänniskor vi är har vi alltid inbillat oss att varje butiksbiträde vet vilka vi är, vad vi heter, var vi bor, hur gamla vi är, när vi har mens osv. självklart ägnar dessa högmoralhaltiga butiksbiträden inte oss en enda tanke. eller? såg inte hon med extra stor brösthylla lite konfunderad ut i lördags? tankarna om de nya ljuslyktorna som måste packas upp blandades med tankarna om sarahs spännande liv.
"fan, inte den där dumma bruden igen. hon som efter fyra år dumpade idealmannen och flyttade hem igen. hörde nåt om nån grek och att hon snart är pank.."
jag har inte duschat sen i lördags och ska nu göra någonting åt saken.

efter ett s.k. "måndagsmöte" kl 9 på morgonen lunkar jenny fruset genom sundsvalls soliga gator. hon slår in portkoden på storgatan och slappnar av i värmen. hon kliver in i hissen och går av på fjärde våningen där hon fiser väsande och plötsligt men försent inser att hon inte är ensam. i trappuppgången står en kvinna och sopar golvet. kvinnan ler och hon VET och hon hörde, och kände förmodligen också. jenny plingar på dörren men ingen öppnar såklart. i tystnad och skam fumlar hon fram mobilen och skickar iväg ett "öppna dörren! skäms"- sms. några minuter senare smygs dörren försiktigt upp och en nyvaken och svärandes sarah tittar ut.